Kära Pandor och vänner av bra spökhistorier,

det glädjer oss att få presentera de stolta vinnarna i Panfus Halloween-skrivartävlingen. Det är inget för svaga nerver. Om ni redan darrar i knäna av att läsa Harry Potter så gör ni bäst i att sluta läsa nu. Här är ett bra ställe att sluta på, annars vet jag faktiskt inte vad som kan komma att hända. Muhaha. 

Var inte oroliga Pandor. Max försöker bara göra er lite rädda. Så himla läskiga är historierna inte. Bara lite grann. För säkerhets skull bör ni inte läsa berättelserna precis innan ni går och lägger er, annars…

BUH!!  Ni är ju fortfarande här. Ni vill verkligen veta va? Förresten kommer ni att få höra av de tre vinnarna oftare. Var och en av dem får skriva en artikel och publicera den i Panfu-bloggen. 

Innan ni läser SLUTET på historien så bör ni läsa BÖRJAN en gång till. Det låter väl förnuftigt?  Här kan ni läsa Pennys dagboksinlägg igen.

Det här var Pennys sista rader i dagboken:

Det var som en hemsk dröm. Trots detta samlade jag allt mod jag hade. Med bultande hjärta följde jag instruktionerna steg för steg. Jag knackade på dörren och sa med darrande röst: “Bing Bang Booh”. Plötsligt…

Och fortsättningen kommer från våra vinnare. Plats på scen! 

Slut skrivet av Arora:

…så dök jag upp i en skog, i en tjock, kall och mörk skog. Men det var en ljus liten solstråle längre bort. Jag gick dit för att värma mig men så kändes det som om jag sögs in i ett underland. Jag gick fram och där såg jag en gumma. Jag frågade gumman “Var är jag och hur kommer man här ifrån?” Hon vände huvudet mot mig, log och hon sa “Oj jag får inte så många besök som förr, men du är en fin flicka.” Jag frågade igen “Var är jag och hur kommer man här ifrån?” Hon sade inget mer. Jag gick bort till ett glittrande vattenfall för att dricka. Jag tog en klunk och mumlade igen “bing bang boohhh“. Plötsligt var jag tillbaks framför dörren. Jag tänkteHmm… undrar vad det där landet heter? Jag tänkte och tänkte igen.”Vattenlandet” viskade jag och gick iväg.

Slut skrivet av Sealia:

…så slogs porten upp och lyste. Där fanns en liten söt pokopets som grät. “Hur hamnade du där?” undrade jag. “Det kom en (snyft) fladdermus (snyft) som hade ett brev till mig”, sa pokopetsen. Han visade mig brevet. Det var likadant som mitt! “Kom så går vi hem” sa jag. Men då kom fladdermusen och blockerade oss. Det visade sig att fladdermusen hade ett märke med Evron på, så han måste jobba för Evron. Men då så kom pokopetsen som var en Woody och sprutade eld på fladdermusen. Och då kunde vi gå hem!

Slut skrivet av Anzy:

…öppnades dörren sakta och knarrande. Allt jag såg framför mig var ett mörkt dunkel, nästan mörkare än mörkret själv! Jag samlade mig lite och gick långsamt in i beckmörkret. Jag såg någon torna upp sig framför mig och jag kurade ihop mig till en liten boll på golvet, blundade och skrek allt vad jag orkade. Men sedan hörde jag ett bekant skrattande. Jag öppnade ögonen och såg Lenny framför mig med ett vänligt leende på läpparna. “Glad Halloween på dig Penny!” sa han och kramade om mig.

Var inte det spännande berättelser? En erkännande klapp på axeln får ni av oss! [AXELKLAPP]. Vi är mycket nyfikna på att får läsa era berättelser som ni ska skriva i bloggen.  Panfu-centralen kommer att meddela vinnarna per mejl.

Håll höjd
Max och Ella